Ett ställe för mig att skriva ut lite av tankarna i världen. Poesi, kärlek, pluggeri. Om massa böcker och en hel del musik. Att överleva utan Arken, men också om att föra den vidare.
Du är välkommen hit. Vem du än är.
Det sa pang!
Och jag föll samman.
Ner i djupet igen.
Lika djupt som jag någonsin kommit,
på mindre än tio minuter.
Fritt fall.
Det gjorde ont,
det fanns ingen som stoppade mig.
Etiketter:

1 kommentar:

  1. Anonymous6 september 2011 kl. 19:54

    Det gör ont.
    Men jag tycker att du är något av det finaste.
    /L

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)