Ett ställe för mig att skriva ut lite av tankarna i världen. Poesi, kärlek, pluggeri. Om massa böcker och en hel del musik. Att överleva utan Arken, men också om att föra den vidare.
Du är välkommen hit. Vem du än är.

Någonstans kring Jönköping, någonstans i Sverige

Klassen är ute på äventyr.
Var i Stockholm en stund.
Dag 1 bestod av bilåkning och besök på kansliet.
Dag 2 bestod av riksdagsbesök, lunch och besök på CAN. Även en massa tid och ork gick till att springa runt i snöstormen och bli kritvit. Även väldigt blött.
Jag åker hem med dyngsura skor, de gör de flesta, inte bara jag.
Men det känns okej ändå.
Det ändå som känns är avståndet hem.
Att få ligga i sin bäddade säng står högre än någonsin just nu.

Avstånd.
Det känns hela tiden.
Har avstånd till så mycket.
Till herr C.
Till herr A, fast inte så mycket som jag skulle vilja, det är skillnaden.
Har avståndet hem.
Hem till det gamla,
till mor & mina bröder.
Fast min pappa bor bredvid dem känns han längre bort än någonsin.
Vet inte om han kommer tillbaka.

Längtar efter mormor.
Finaste mormor som ringde igår kväll för att tacka för mitt vykort.
För att berätta om vad som händer och har hänt
För att berätta att hon fortfarande har ont, och att hon ser fram emot att se mig i jul.
Vill hem till henne. Även om hon babblar hål i huvudet på mig.
Ta hand om henne och alla andra och alla runt i kring det och läka alla sår och de andra onda tingen!

Men jag är här.
Ska egentligen tänka på mig.
Men det gör jag inte.
Och i samma takt som det andra blir som det blir, mår jag lite sämre efter tiden som går.

Spola tillbaka, ta tillbaka, känn ingenting.

Telefonsamtal
Hör inte riktigt vad du säger,
vet inte om det är jag eller telefonen.

Bindningar.
Vi hade en eller två.
Brast båda?

Jag brast,
inuti.
Men visar ingenting.

Är mest oförstående till det.
Var det verkligen så?
Så som jag ville ha det för år sedan.

Och nu,
nu fanns chansen.

Jag kom äntligen till den plats jag ville vara på,
och då försvann du.

"Vill inte binda mig där i den staden"
"Måste försöka skaffa ett liv här"

Fan ta det!
Jag är här nu.
Jag vill ta chansen nu.
Jag kan ta avståndet.
Jag kan ta all längtan.
Jag kan ta att aldrig få se dig.
Någon gång ibland räcker,
om jag nu är såhär.

Såhär som jag inte trodde jag var.
Så som du var?
Är?
Fast inte tillåter.

Ett litet försök?

Bara jag får vara med dig.

Ta chansen när jag väl vågar.

Men jag ska ta bort det.
Känslan, känslorna.
Som vanligt.
Har gjort det förr.
Det blir enklare och enklare för varje gång.

Känn ingenting.
Det gör bara ont.

Någon annan stans än någon annan stans nu

Ikväll har jag praktik.
Sitter någonstans sydöst om Göteborg på en trappa och är en timma i tid.
Men har ju täckning.


Livet bara går och går annars.
Är på något sätt i en annan värld i mitt nya hemma och det känns ganska konstigt, det gör mig förvirrad ibland.
Fast det är ju skönt också.
Men allt är ganska konstigt.
Det blir nog så när allt är nytt på en och samma gång.

Allting och ingenting

Dagarna går.
Tredje veckan har börjat.
Hittills har vi dansat rysk folkdans,
lekt slemmis,
kört fel med våran lärares bil och ändå kommit rätt,
öppnat upp oss,
blivit arga och frustrerade,
internskämtat till gränser utom kontroll,
firat gröna födelsedagar,
diskuterat alldeles för mycket,
åkt buss en massa,
varit nära varandra som en stor galen familj,
lärt oss en massa och ibland nästan somnat på lektionerna,
lekt massa lekar,
kollat på film,
startat studiecirklar,
bakat tårtor och plockat ut grönt godis på konsum,
shoppat märkliga saker,
sovit för lite och för mycket.

Lite så ser mina dagar ut.
Flummiga och härliga ibland,
och någon gång trötta, regniga och energilösa.
Tiden går fort och långsamt.
Har bott någon annan stans i snart tre veckor!
Är en stor flicka nu....?

Häromdagen spenderade jag för mycket pengar,
men jag köpte gardiner så att jag kan stänga in mig
i min egen värld när jag behöver.
Idag är lite en sådan dag.
Det blir lite som att ha en egen koja.
Mysigt.
Jag spenderar mycket tid med att tappa bort mig på Nordstan också.
Skitjobbbigt ställe det där, inget för mig.
Ska ta och hitta vintagebutikerna och de mysiga kaféerna istället.

Måste dessutom hitta en bra fritidsaktivitet också.
Något utanför skolans grindar som vår lärare sa.

Tills dess är musiken allt.
Har börjat klinka piano, och lär andra laga mat.

Det nya

Idag satte jag mig i en fullpackad bil.
Körde 27.4 mil nästan nonstop utan större missöden eller problem.
Sen bar jag och kånkade så många väskor att jag knappt kan räkna dem.
Sen var jag tvungen att säga hej då.
Krama om mamma och lillebror, med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Tog den sista väskan över axeln och gick upp till mitt nya rum som är fullt av krusiduller och snirklar.
Satte mig på en stol vid fönstret och lät de där tårarna fria en stund.
Sen kom Mevelyn.
Då blev allt lite bättre.
Vi hade uppackningsparty och dansade samtidigt till Mary Poppins Soundtracket.
Sen åt vi, sen fortsatte vi med ombonandet, sen åt vi smält kladdkaka och skrattade och nu
ska jag försöka sova i ett rum som tydligen ska spöka.
Det känns så overkligt allting.
Har längtat så länge efter det som skulle kännas så bra.

Och trots allt så saknar jag ihjäl mig efter mamma.

På påfarten

I världen utanför regnar det idag.
I min värld är det soligt, med lite små moln. Spänningshuvudvärken och den lilla oron skymmer solen lite grann.

Men idag har jag fått beröm.
Köpt något fint.
En pennkjol och något klarorange.
En svart bred hatt som skyddar mot mycket och andra.
En sojalatte på det.
Känns fint.
Flyr åskan i stan och drar ut i vildmarken igen.

Har spenderat en kvart på en påfart nu.
Bilkö, spännande att se hur polisbilen som har bråttom ska kunna ta sig fram.

Har hunnit skriva en hel del nu.

Räknar ner

I morgon får jag ett brev jag väntat på så länge.
Allt jag behöver finns där.
Det är en av de sista bevisen på att det faktiskt händer.
När jag om 22 dagar sitter i bilen, så är det det sista beviset.
Bekräftelsen på misstankarna blir om exakt 22 dygn då jag sitter där i mitt nya hem i ett halvt kaos,
och känner det på riktigt.
Just nu undrar jag fortfarande om det är på riktigt.
Ska förresten på i ett av de finaste rummen där.
"Dalarna".
Ska bli så himla fint.
Och på kvällen ska vi mumsa på scones och säga Hej! till varandra.

Är lycklig inombords.
Just nu.

Utombords är jag mest frustrerad och arg.
Lättretlig, irriterad och arg.
Ingen god människa.
Jag menar inget ont.
Jag orkar bara inte.
Är tonåring utåt, vuxen som fan inuti.

Livet bara går

Dagarna går.
Jag känner mig gammal.
Det är jättesuperlängeväldigtmegalängesedan jag tog studenten.
Gör ingenting mest.
Var i Göteborg en stund.
Var lycklig och det pirrade inom mig,
inte bara i karusellerna på Liseberg.
Sen var det jobbigt att åka hem.
Ångesten sa Hej! Jag har saknat dig.
Jag försökte fly undan den igen och tog första klass.

Hemma var okej en stund, och nu är de vanliga problemen tillbaka.

Göteborg, min älskade, vi ses snart igen.

Jag vet inte vad jag ska känna

Jag har gjort slut med skolan nu.
Har lämnat in allt. Inget att checka av.
Vet inte vart jag ska ta vägen.
Väntar med ångesten på axeln,
de ska höra av sig denna vecka.
Vill dit. Vill flytta. Vill bort.
Blir så otroligt besviken om jag inte får.
Jag blandar dagarna.
Är lycklig och gör ingenting.
Nästa timme gråter jag av rädsla och översvallande känslor.
Dansar till Ark-konseren för att dämpa.
Är lyckligare då, och tänker att jag för stunden är Ola Salo.
Det hjälper liksom lite.

Men ändå,
vad är det jag ska känna?

21.39

Ibland önskar jag att när det verkligen är värst,
att jag hade någon här.
Någon som kan hålla om mig hårt.
Torka tårarna, hålla bort skakningarna.
Säga att det är okej,
du är vacker ändå,
det ordnar sig,
det som var var och är inte nu,
du kan det,
du klarar det,
det finns visste möjligheter,
hopp,
lycka,
en bättre värld.
Det blir bra snart.
Snart så, håll ut lite till, snart är din tid.

Men det gör det inte.
Jag håller ihop mig själv.
Håller om medan jag skakar men har inte styrka nog.

Skrapar upp det som finns kvar av mig på egen hand och pusslar om för att se om det blir bättre.


Dagar som tar slut för fort fast man vill det och tvärtom

Allting går så himla snabbt.
Ibland känns det som om studenten är i morgon, men ändå är den så långt borta.
En månad. Allt ska hinnas med, massor. Ibland känns det lite lugnt när man blir av med saker.
Ibland spelar det ingen roll om man lämnar in, det känns ändå som det växer.

Har kommit in i fasen att kunna checka av hela kurser.
Inget mer PA.
Ingen mer matte.
Ingen mer engelska.
Idrotten är borta.
Snart TMS:en och naturkunskapen också.
Till och med svenskan.

Och ändå är det massa kvar.
Vet inte hur jag ska förhålla mig till det.
Vill klona mig själv.
Då skulle jag ju kunna sova samtidigt som jag jobbar på.
Lite mer effektivt också.

Jag känner att ibland vet jag, och ibland vet jag ingenting och tappar fattningen.

Galenskap

Säger hej till världen.

Jag kämpar mest på.
Får konstiga läxor, ska skriva min egen dödsruna.
Blir av med saker. För lite mer ibland.

Saklistan är mest ett monster jag vill springa ifrån.
Det är lite som en mardröm som inte är tillräckligt läskig för att hjärnan ska reagera.

hjälp

Växlar

Med en emotionell berg och dalbana inom mig fortsätter jag kämpa.
Det händer för mycket.
För mycket att hålla reda på.
För mycket att göra.
För mycket som snurrar i skallen.
För mycket överallt.
För mycket ansvar, huller om buller.
Frågor att ge svar på.
Så mycket att bestämma och ta tag i.
Önskar att jag inte behövde sova, det är så underbart att sova,
men känns ändå ibland som slöseri med tid.

Var hemma igår. Låg i sängen till nästan två.
Gjorde hallonsmoothie på min nära på utgångna yoghurt.
Smuttade på den nästa hela dagen, det blev väldans mycket av den.
Bara vilade ut, tog mig samman.
Gick till och med upp tidigt idag, utan större möda.

Klarade av tisdagen bra. Inga rester att ta tag i.
Känns skönt.
Jag fixade hela uppgiften på CAD:en bara idag. Hängde med på samhällskunskapen, och la ner lite av min dagliga ansträngningspott på en enkät vi gör varje år ur forskningssynpunkt.

Är nog mest trött nu, trots eftermiddagslatten.

Ska äta min kexchoklad jag fick för att gjorde en enkäten.
Fick festis också, men den är äcklig, och biobiljetten sparar jag.
(De vet hur man mutar oss ungdomar)
Ska sätta mig i sängen och läsa igenom kokboken jag fick av mormor igår.
Läsa lite i Kurt Cobain´s journals också.
Kreativ människa den där herrn.
Kanske borde upptäcka Nirvana lite mer.
Lyssnar på Krunegård så länge.
Behöver dock i allmänhet musiktips. Speciellt på bra skivor.
Artister funkar också.

Insikt

Juste,
jag har ju en hel del att göra.
Massa skolarbete,
sena vardagskvällar.
Hej då sömnrytm,
jag önskar att jag vore en vampyr.

Men det ska gå,
fan det måste gå.
Får inte misslyckas.

En faktiskt fantastisk födelsedag

I fredags blev jag nitton.
Inför dagen kände jag mig mest orolig och nervig av mig.
Födelsedagar brukar inte alltid vara så roliga baserat på min erfarenhet de senaste åren.
Men jag slutade min födelsedag bättre än någonsin, full av lycka och eufori.
På morgonen fick jag presenter såsom Tranströmer's diktsamling, en fin röd vete-värmekudde och lite annat småplock.
Sen öppnade jag presenten från L som kom på posten dagen innan.
Världens sötaste ring med två små fåglar på,

Sprang förbi fikafabriken, och när de fick reda på att det var min födelsedag så sjöng de alla födelsedagssånger de kunde komma på. Ganska fint faktiskt, de sjöng bra, bättre än familjen på morgonen. Föredrar tvåstämmigt framför trestämmigt känner jag.
Sprang förbi Herr C på stan, och sen hamnade vi bredvid varandra på bussen.

Hemma lekte jag mest runt och dansade till Arken. Sen gjorde jag mig fin fin med nya skjortan på och drog på mig bästa dansconversen, mötte C och K i stan för att dra till Satin och dansa.
Herr Schlegel skulle så passande vara där just på min födelsedag.
Jag var nära på att falla sönder av nervositet och panik när vi var där, men C och K plockade upp mig och fick mig att må bra, och när jag och K väntade på C utanför damrummet stod plötsligt Herr Schlegel där i svart och grå randiga kostymbyxor med sina vinylboxar i händerna när jag vände mig för att kolla mot entrén. Han tittade på mig nästan sådär i ögonen som Herr Salo gjorde en gång och sen förstod tjejen i inträdet att det var han som skulle vara där för att spela musik. (Hur sjutton nu hon kunde missa det).
Sen försvann Sylvester in till det andra dansrummet och efter en stund öppnades dörrarna till den delen av Satin där den bra musiken skulle dansas till denna kväll.
Så vi dansade på och tog en del välbehövliga pauser.
Till sist var vi tvungna att gå, för min buss gick vid halv två tiden.
Men så fina som C och K är fick de mig att gå till Sylvester och säga hej till honom.
Han var himlans trevlig, K tog kort på oss då han poserade så fint, vi växlade några ord och jag sa grattis i efterskott. Sen studsade jag till garderoben med C och K efter mig och tog mig ut i kylan med ett fånigt leende på läpparna. På bussen hem fällde jag några tårar av lycka och kände att bättre födelsedag kan jag inte önska mig.
Kom hem två, letade efter nyckeln, gick in, klädde av mig, åt lite och ramlade sen ner i sängen.
Somnade vid 4 tiden någon gång.

Sen har helgen mest bara varit.
Idag vaknade jag med halsont, sjukanmälde mig och somnade om.
Vaknade tre.
Har hunnit vara kreativ också.
Målade verkligen länge en stund.

Funderar starkt på att skriva till Herr Schlegel och tacka för att han kom till denna lilla stad och förgyllde min födelsedag, men jag är fortfarande lite starstruck och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva ännu.
Vill ju inte skrämma slag på fina Sylvester.



100 dagar

Det är bara hundra dagar kvar till friheten nu.
Jag sitter och skriver och skriver på uppsatser, texter och rapporter.
Låter matte-böckerna vara ett tag till.
Tar de sen. Tar hand om allt skrivande först.

I morgon börjar Mars.
Det betyder att jag snart blir ett år äldre.
Snart har jag levt två decennium när ännu ett år har gått.
Håller mig på tiotal ett tag till.
Känner lite åldersångest. Ärligt talat.
Börjar känna mig gammal, häromdagen kunde jag ärva min yngsta lillebrors skor.
Han har växt ur sina 39or.
Jag provade dem, passade perfekt.
Fick mig att inse att min bröder inte riktigt kan räknas som små längre.
Det betyder ju att jag är rätt gammal ändå.

Måndag 07:15

Idag tar någonting avstamp.
Är lite halv ledig idag, kommer ändå hem sent.
Skola, möte, skippad idrottslektion, tidsfördriv, utbildning och hem.
Det kommer bli en lång dag.
Så mycket stress och saker att tänka på också.
Mamma opereras idag, pappa åker till Stockholm,
jag börjar min jobbutbildning och har allt ansvar hemma.
Känner att den där vampyrgrejen inte vore helt fel. En stund i alla fall.

Oh, it´s just another manic monday

Faktiskt inte.
Trots att jag sov lite för länge i morse.
Nästan föll ihop mitt under dagen under en lektion.
Trots att det var måndag, känns denna dag väldans bra.
Trots vissa tids-pressade stunder, de spelade visst ingen roll idag.
Skolan bara flöt på.
Hade dessutom en hel del härliga moments tillsammans med K och C.
Fnissig dag. Minst sagt.

Hemma har jag inte haft några "måstegörasidagannarskapsejsarallt" att göra.
Synkroniserade ipod och iphone.
Fyllde i kalendrar.
Kollade Pan Am.
Skrev en liten lista.
Dansade runt en stund. 

Kan nu för ovanlighetens skulle njuta av en VARM kopp te.
Måste inte absolut plugga idag, så jag skippar det.
Det är ju ändå tisdag i morgon.
Är i skolan vid sådär 08.00-tiden. Kommer hem efter 18.00
Samhällskunskap
Fysik
Svenska
CAD
Engelska

Nej just i kväll behövs det inget plugg med tanke på tisdag.

Njuter av te, och ska skriva och måla istället.
Känner inspirationen.


En dikt av fina Herr R


I saw how you walked along the pavement,
dressed in black, with a heart of gold..
Your eyes met mine, a magic moment from heaven sent
when you gave me your hug, I understood what my love told
I opened my mind to you, you replied honestly,
a web of issues examined their responses..
We let the past to knock on the door, and talked about our destiny
I saw on your lovely face, you’re beautiful, with a taste of fullness
I wiped the night sky from a gravel corner of your eye,
among the remains of smoldering ashes we were looking for love riddle..
Without my own description of love, I will die
accompany the melody, so I take out my fiddle
I will sprinkle the happiness you give me,
over my words, my soul and my heart..
I will say to you, your soul’s love, it’s the one I want to be
and always shed a tear when we’re apart

Liten återuppståndelse

Behövde verkligen göra om bloggen.
Hade dock tröttnat på den gamla och jag kände att ett nytt namn låg i tiden.
Så, jag gjorde en ny blogg.
Valde att ha kvar de gamla inläggen.
De visar en viss personlig utveckling.
Detta är ju trots allt lite av ett arkiv.


Skolan har börjat igen.
Är himla stressad.
Funderar på om det är anledningen till mina sömnproblem.

Om så är fallet kan jag se fram emot ett halvår utan sömn.