Telefonsamtal
Hör inte riktigt vad du säger,
vet inte om det är jag eller telefonen.
Bindningar.
Vi hade en eller två.
Brast båda?
Jag brast,
inuti.
Men visar ingenting.
Är mest oförstående till det.
Var det verkligen så?
Så som jag ville ha det för år sedan.
Och nu,
nu fanns chansen.
Jag kom äntligen till den plats jag ville vara på,
och då försvann du.
"Vill inte binda mig där i den staden"
"Måste försöka skaffa ett liv här"
Fan ta det!
Jag är här nu.
Jag vill ta chansen nu.
Jag kan ta avståndet.
Jag kan ta all längtan.
Jag kan ta att aldrig få se dig.
Någon gång ibland räcker,
om jag nu är såhär.
Såhär som jag inte trodde jag var.
Så som du var?
Är?
Fast inte tillåter.
Ett litet försök?
Bara jag får vara med dig.
Ta chansen när jag väl vågar.
Men jag ska ta bort det.
Känslan, känslorna.
Som vanligt.
Har gjort det förr.
Det blir enklare och enklare för varje gång.
Känn ingenting.
Det gör bara ont.
