Vill att verkligheten ska sluta finnas ett tag.
Vill gräva ner mig i en fiktiv värld.
Orkar inte ta tag i livet och allt.
Vill inte acceptera att K är borta från jorden nu.
Tror att han kommer ringa vilken sekund som helst,
vill att han ska göra det.
Snälla, snälla gör det.
Allting i min värld snurrar runt mig och går inte att ta tag i.
Det går inte att planera, sortera, räkna ut och strukturera.
Det går inte att få ihop.
Kommer jag falla ihop igen?
Är rädd för att krascha in i tegelväggen igen.
Slå själen sönder och samman, när jag ännu inte hunnit laga den helt
sen förra gången.
Klarar jag det här en gång till?
Ett ställe för mig att skriva ut lite av tankarna i världen. Poesi, kärlek, pluggeri. Om massa böcker och en hel del musik. Att överleva utan Arken, men också om att föra den vidare.
Du är välkommen hit. Vem du än är.
Visar inlägg med etikett anxiety. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anxiety. Visa alla inlägg
20:54, tisdagskväll.
Glädje, lycka och hopp slutar med
insikt, ilska och en stressad kropp.
Ska göra det,
göra det,
göra det,
göra det,
göra det,
det,
det,
och det,
också, den uppgiften,
och fixa det.
A är borta, men kommer hem.
Nu vet jag på riktigt att hon fortfarande finns.
Fast jag visste vart hon var.
Kändes det inte riktigt sant.
Checkar av,
fixar,
gör så mycket av det jag ska.
Offrar möjligheter.
Ser till att alla andra mår bra.
Kroppen börjar ta stryk.
Ryggen knyter sig.
Inget är bekvämt.
Huvudvärken och spänningen.
Hungern.
Ljusglimtar gör det lite bättre en stund.
Väljer att offra.
Men mycket är kvar.
M är borta.
Väldigt, väldigt borta.
Oron när hon 07:00 inte är där.
Inte heller senare.
Inget samtal når fram och oron bara växer.
Kan inte äta, ger upp.
Måste göra det, blir klar.
Försöker äta, får i mig en smula.
Inser att snart kommer jag behöva göra något allvarligt åt detta.
Vill veta vad som hänt, om M ens existerar fortfarande.
Får ett förlåt och sorgsen blick.
Allting brister och all stressen och oron blir till ilska och energin av allt
forsar som niagara ut i kroppen.
Måste sluta existera en stund.
Måste bort.
Känslan av att förstöra för andra infinner sig.
Händerna skakar av kylan.
Har ont i hela själen.
Ska sluta existera för en liten stund nu.
Bättre så.
Egentligen 2013-01-14 09:30, cirka.
Jag har mött en sak.
Denna sak gör mig rädd,
den snarare gjorde mig rädd,
nu gör den mig arg.
Jag sa till dig det jag inte ville säga.
Sa samma sak som en gång sårat mig
och nu är tanken på att jag sårat dig
något som sårar mig.
En känsla av felande.
Ilska inombords.
Det värsta är att trots att jag känner mig hemsk,
vill du träffa mig ändå.
"Prata om det".
Det finns inget att säga,
eller jo det gör det,
men inget som kommer ge dig någonting.
Tre minuter av mina tankar.
Denna sak gör mig rädd,
den snarare gjorde mig rädd,
nu gör den mig arg.
Jag sa till dig det jag inte ville säga.
Sa samma sak som en gång sårat mig
och nu är tanken på att jag sårat dig
något som sårar mig.
En känsla av felande.
Ilska inombords.
Det värsta är att trots att jag känner mig hemsk,
vill du träffa mig ändå.
"Prata om det".
Det finns inget att säga,
eller jo det gör det,
men inget som kommer ge dig någonting.
Tre minuter av mina tankar.
Det nya
Idag satte jag mig i en fullpackad bil.
Körde 27.4 mil nästan nonstop utan större missöden eller problem.
Sen bar jag och kånkade så många väskor att jag knappt kan räkna dem.
Sen var jag tvungen att säga hej då.
Krama om mamma och lillebror, med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Tog den sista väskan över axeln och gick upp till mitt nya rum som är fullt av krusiduller och snirklar.
Satte mig på en stol vid fönstret och lät de där tårarna fria en stund.
Sen kom Mevelyn.
Då blev allt lite bättre.
Vi hade uppackningsparty och dansade samtidigt till Mary Poppins Soundtracket.
Sen åt vi, sen fortsatte vi med ombonandet, sen åt vi smält kladdkaka och skrattade och nu
ska jag försöka sova i ett rum som tydligen ska spöka.
Det känns så overkligt allting.
Har längtat så länge efter det som skulle kännas så bra.
Och trots allt så saknar jag ihjäl mig efter mamma.
Körde 27.4 mil nästan nonstop utan större missöden eller problem.
Sen bar jag och kånkade så många väskor att jag knappt kan räkna dem.
Sen var jag tvungen att säga hej då.
Krama om mamma och lillebror, med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Tog den sista väskan över axeln och gick upp till mitt nya rum som är fullt av krusiduller och snirklar.
Satte mig på en stol vid fönstret och lät de där tårarna fria en stund.
Sen kom Mevelyn.
Då blev allt lite bättre.
Vi hade uppackningsparty och dansade samtidigt till Mary Poppins Soundtracket.
Sen åt vi, sen fortsatte vi med ombonandet, sen åt vi smält kladdkaka och skrattade och nu
ska jag försöka sova i ett rum som tydligen ska spöka.
Det känns så overkligt allting.
Har längtat så länge efter det som skulle kännas så bra.
Och trots allt så saknar jag ihjäl mig efter mamma.
21.39
Ibland önskar jag att när det verkligen är värst,
att jag hade någon här.
Någon som kan hålla om mig hårt.
Torka tårarna, hålla bort skakningarna.
Säga att det är okej,
du är vacker ändå,
det ordnar sig,
det som var var och är inte nu,
du kan det,
du klarar det,
det finns visste möjligheter,
hopp,
lycka,
en bättre värld.
Det blir bra snart.
Snart så, håll ut lite till, snart är din tid.
Men det gör det inte.
Jag håller ihop mig själv.
Håller om medan jag skakar men har inte styrka nog.
Skrapar upp det som finns kvar av mig på egen hand och pusslar om för att se om det blir bättre.
att jag hade någon här.
Någon som kan hålla om mig hårt.
Torka tårarna, hålla bort skakningarna.
Säga att det är okej,
du är vacker ändå,
det ordnar sig,
det som var var och är inte nu,
du kan det,
du klarar det,
det finns visste möjligheter,
hopp,
lycka,
en bättre värld.
Det blir bra snart.
Snart så, håll ut lite till, snart är din tid.
Men det gör det inte.
Jag håller ihop mig själv.
Håller om medan jag skakar men har inte styrka nog.
Skrapar upp det som finns kvar av mig på egen hand och pusslar om för att se om det blir bättre.
Liten återuppståndelse
Behövde verkligen göra om bloggen.
Hade dock tröttnat på den gamla och jag kände att ett nytt namn låg i tiden.
Så, jag gjorde en ny blogg.
Valde att ha kvar de gamla inläggen.
De visar en viss personlig utveckling.
Detta är ju trots allt lite av ett arkiv.
Skolan har börjat igen.
Är himla stressad.
Funderar på om det är anledningen till mina sömnproblem.
Om så är fallet kan jag se fram emot ett halvår utan sömn.
Hade dock tröttnat på den gamla och jag kände att ett nytt namn låg i tiden.
Så, jag gjorde en ny blogg.
Valde att ha kvar de gamla inläggen.
De visar en viss personlig utveckling.
Detta är ju trots allt lite av ett arkiv.
Skolan har börjat igen.
Är himla stressad.
Funderar på om det är anledningen till mina sömnproblem.
Om så är fallet kan jag se fram emot ett halvår utan sömn.
Vilket håll
Jag vill så mycket.
Klara saker.
Vara någon.
Göra det, och det.
Få vara kreativ.
Flöda i energin.
Men jag tappar uppfattningen om tidens gång.
Jag fryser.
Huvudvärken ger inte med sig.
Magen är så nervös att hela jag darrar.
Äta är äckligt.
Så här vill jag inte ha det.
Såhär skulle det inte heller vara.
Det skulle hjälpa sa doktorn.
Ljög han också?
Eller litade han på en lögn?
Jag borde göra viktiga saker.
Men jag orkar inte.
Läser Tranströmer högt för mig själv.
Äter kaka.
Dricker kaffe som alltid hinner kallna.
Målar naglar.
Stirrar på matte-boken, vill inte veta av den.
Klara saker.
Vara någon.
Göra det, och det.
Få vara kreativ.
Flöda i energin.
Men jag tappar uppfattningen om tidens gång.
Jag fryser.
Huvudvärken ger inte med sig.
Magen är så nervös att hela jag darrar.
Äta är äckligt.
Så här vill jag inte ha det.
Såhär skulle det inte heller vara.
Det skulle hjälpa sa doktorn.
Ljög han också?
Eller litade han på en lögn?
Jag borde göra viktiga saker.
Men jag orkar inte.
Läser Tranströmer högt för mig själv.
Äter kaka.
Dricker kaffe som alltid hinner kallna.
Målar naglar.
Stirrar på matte-boken, vill inte veta av den.
The complete roller coaster!
En halvtimmas sömn.
Var hemma.
Tröttnade.
Gick till skolan.
Fick inte hålla mitt tal.
På grund av en minut.
Genomblöt.
Dålig latte.
Ångestresa.
Tvingade i mig mat.
Lyckades "grammatika" lite.
Nu ska jag gräva mig ner under täcket för att försöka ta mig till skolan i morgon.
I morgon är om fem minuter, snart fyra.
Då ska jag visa någon vart skåpet ska stå och bara leva på fina ord hela dagen!
Då ska dom få se!
Var hemma.
Tröttnade.
Gick till skolan.
Fick inte hålla mitt tal.
På grund av en minut.
Genomblöt.
Dålig latte.
Ångestresa.
Tvingade i mig mat.
Lyckades "grammatika" lite.
Nu ska jag gräva mig ner under täcket för att försöka ta mig till skolan i morgon.
I morgon är om fem minuter, snart fyra.
Då ska jag visa någon vart skåpet ska stå och bara leva på fina ord hela dagen!
Då ska dom få se!
Night-owl?
Huvudet värker.
Magen gör ont.
Mår illa.
Äkta nattångest?
Inget hjälper visst idag.
Jag som har massa viktigt att göra.
Räcker en och en halv timmes sömn om man ska vara aktiv till
klockan sju i kväll och sen åka hem för att plugga?
Nej jag skulle inte tro det.
Det är nog bäst att stanna hemma.
Inte så bra.
Men klokast för det egna välbefinnandet.
Det sista jag vill är att svimma i skolan.
Kanske att jag kan åka dit för att göra kemiprov.
Sen åka hem och somna som en sten.
Om jag har tur.
Magen gör ont.
Mår illa.
Äkta nattångest?
Inget hjälper visst idag.
Jag som har massa viktigt att göra.
Räcker en och en halv timmes sömn om man ska vara aktiv till
klockan sju i kväll och sen åka hem för att plugga?
Nej jag skulle inte tro det.
Det är nog bäst att stanna hemma.
Inte så bra.
Men klokast för det egna välbefinnandet.
Det sista jag vill är att svimma i skolan.
Kanske att jag kan åka dit för att göra kemiprov.
Sen åka hem och somna som en sten.
Om jag har tur.
I should not tolerate it, but do I have a choice?
Jag skrev ett tal om att våga,
att inte bry sig,
att vara stark,
och så vidare,
men jag känner mig som en hycklare.
Just nu följer jag inte mina egna ord.
Ibland tar jag åt mig ändå.
Har söndagsångest som vanligt.
Pluggar, men det känns som om det inte hjälper.
Jag är fortfarande lika rädd för att misslyckas.
att inte bry sig,
att vara stark,
och så vidare,
men jag känner mig som en hycklare.
Just nu följer jag inte mina egna ord.
Ibland tar jag åt mig ändå.
Har söndagsångest som vanligt.
Pluggar, men det känns som om det inte hjälper.
Jag är fortfarande lika rädd för att misslyckas.
Maybe
Jag vet inte om det fungerar.
Små vita piller.
Ska skapa balans.
Jag är inte i balans än så länge.
Hatar det här.
Det regnar.
Ska snart ha engelska.
Sen hem.
Överleva.
Små vita piller.
Ska skapa balans.
Jag är inte i balans än så länge.
Hatar det här.
Det regnar.
Ska snart ha engelska.
Sen hem.
Överleva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)