21.39

Ibland önskar jag att när det verkligen är värst,
att jag hade någon här.
Någon som kan hålla om mig hårt.
Torka tårarna, hålla bort skakningarna.
Säga att det är okej,
du är vacker ändå,
det ordnar sig,
det som var var och är inte nu,
du kan det,
du klarar det,
det finns visste möjligheter,
hopp,
lycka,
en bättre värld.
Det blir bra snart.
Snart så, håll ut lite till, snart är din tid.

Men det gör det inte.
Jag håller ihop mig själv.
Håller om medan jag skakar men har inte styrka nog.

Skrapar upp det som finns kvar av mig på egen hand och pusslar om för att se om det blir bättre.