Skriker återigen.
Tar ut alldeles för mycket frustration på andra, trots att det denna gången var den jag blev frustrerad på,
så är det ju inte rätt. Men vad gjorde jag för fel?
Jag har väl ändå lite rätt att bli arg när andra beter sig illa mot de omkring.
Även om det är min bror som denna gången beter sig illa, och ja jag blir arg för trots att han är tonåring så skiter han bara i resten av världens runtomkring på ett sätt som faktiskt inte är okej. Man får vara arg och förvirrad när man är tonåring, men det han gör (nyss gjorde) går inte tonårstiden att använda som ursäkt.
Men vad spelar det för roll, jag känner mig ändå bara ond.
Halsen svider efter jag skrikit mitt högsta, jag såg troligtvis ut som en idiot också.
Varför jag håller på så? För att han bara ignorerar mig när jag försöker prata med honom.
Jag är trött på det. Samtidigt som jag är trött på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar