Juste,
jag har ju en hel del att göra.
Massa skolarbete,
sena vardagskvällar.
Hej då sömnrytm,
jag önskar att jag vore en vampyr.
Men det ska gå,
fan det måste gå.
Får inte misslyckas.
En faktiskt fantastisk födelsedag
I fredags blev jag nitton.
Inför dagen kände jag mig mest orolig och nervig av mig.
Födelsedagar brukar inte alltid vara så roliga baserat på min erfarenhet de senaste åren.
Men jag slutade min födelsedag bättre än någonsin, full av lycka och eufori.
På morgonen fick jag presenter såsom Tranströmer's diktsamling, en fin röd vete-värmekudde och lite annat småplock.
Sen öppnade jag presenten från L som kom på posten dagen innan.
Världens sötaste ring med två små fåglar på,
Sprang förbi fikafabriken, och när de fick reda på att det var min födelsedag så sjöng de alla födelsedagssånger de kunde komma på. Ganska fint faktiskt, de sjöng bra, bättre än familjen på morgonen. Föredrar tvåstämmigt framför trestämmigt känner jag.
Sprang förbi Herr C på stan, och sen hamnade vi bredvid varandra på bussen.
Hemma lekte jag mest runt och dansade till Arken. Sen gjorde jag mig fin fin med nya skjortan på och drog på mig bästa dansconversen, mötte C och K i stan för att dra till Satin och dansa.
Herr Schlegel skulle så passande vara där just på min födelsedag.
Jag var nära på att falla sönder av nervositet och panik när vi var där, men C och K plockade upp mig och fick mig att må bra, och när jag och K väntade på C utanför damrummet stod plötsligt Herr Schlegel där i svart och grå randiga kostymbyxor med sina vinylboxar i händerna när jag vände mig för att kolla mot entrén. Han tittade på mig nästan sådär i ögonen som Herr Salo gjorde en gång och sen förstod tjejen i inträdet att det var han som skulle vara där för att spela musik. (Hur sjutton nu hon kunde missa det).
Sen försvann Sylvester in till det andra dansrummet och efter en stund öppnades dörrarna till den delen av Satin där den bra musiken skulle dansas till denna kväll.
Så vi dansade på och tog en del välbehövliga pauser.
Till sist var vi tvungna att gå, för min buss gick vid halv två tiden.
Men så fina som C och K är fick de mig att gå till Sylvester och säga hej till honom.
Han var himlans trevlig, K tog kort på oss då han poserade så fint, vi växlade några ord och jag sa grattis i efterskott. Sen studsade jag till garderoben med C och K efter mig och tog mig ut i kylan med ett fånigt leende på läpparna. På bussen hem fällde jag några tårar av lycka och kände att bättre födelsedag kan jag inte önska mig.
Kom hem två, letade efter nyckeln, gick in, klädde av mig, åt lite och ramlade sen ner i sängen.
Somnade vid 4 tiden någon gång.
Sen har helgen mest bara varit.
Idag vaknade jag med halsont, sjukanmälde mig och somnade om.
Vaknade tre.
Har hunnit vara kreativ också.
Målade verkligen länge en stund.
Funderar starkt på att skriva till Herr Schlegel och tacka för att han kom till denna lilla stad och förgyllde min födelsedag, men jag är fortfarande lite starstruck och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva ännu.
Vill ju inte skrämma slag på fina Sylvester.
Inför dagen kände jag mig mest orolig och nervig av mig.
Födelsedagar brukar inte alltid vara så roliga baserat på min erfarenhet de senaste åren.
Men jag slutade min födelsedag bättre än någonsin, full av lycka och eufori.
På morgonen fick jag presenter såsom Tranströmer's diktsamling, en fin röd vete-värmekudde och lite annat småplock.
Sen öppnade jag presenten från L som kom på posten dagen innan.
Världens sötaste ring med två små fåglar på,
Sprang förbi Herr C på stan, och sen hamnade vi bredvid varandra på bussen.
Hemma lekte jag mest runt och dansade till Arken. Sen gjorde jag mig fin fin med nya skjortan på och drog på mig bästa dansconversen, mötte C och K i stan för att dra till Satin och dansa.
Herr Schlegel skulle så passande vara där just på min födelsedag.
Jag var nära på att falla sönder av nervositet och panik när vi var där, men C och K plockade upp mig och fick mig att må bra, och när jag och K väntade på C utanför damrummet stod plötsligt Herr Schlegel där i svart och grå randiga kostymbyxor med sina vinylboxar i händerna när jag vände mig för att kolla mot entrén. Han tittade på mig nästan sådär i ögonen som Herr Salo gjorde en gång och sen förstod tjejen i inträdet att det var han som skulle vara där för att spela musik. (Hur sjutton nu hon kunde missa det).
Sen försvann Sylvester in till det andra dansrummet och efter en stund öppnades dörrarna till den delen av Satin där den bra musiken skulle dansas till denna kväll.
Så vi dansade på och tog en del välbehövliga pauser.
Till sist var vi tvungna att gå, för min buss gick vid halv två tiden.
Men så fina som C och K är fick de mig att gå till Sylvester och säga hej till honom.
Han var himlans trevlig, K tog kort på oss då han poserade så fint, vi växlade några ord och jag sa grattis i efterskott. Sen studsade jag till garderoben med C och K efter mig och tog mig ut i kylan med ett fånigt leende på läpparna. På bussen hem fällde jag några tårar av lycka och kände att bättre födelsedag kan jag inte önska mig.
Kom hem två, letade efter nyckeln, gick in, klädde av mig, åt lite och ramlade sen ner i sängen.
Somnade vid 4 tiden någon gång.
Sen har helgen mest bara varit.
Idag vaknade jag med halsont, sjukanmälde mig och somnade om.
Vaknade tre.
Har hunnit vara kreativ också.
Målade verkligen länge en stund.
Funderar starkt på att skriva till Herr Schlegel och tacka för att han kom till denna lilla stad och förgyllde min födelsedag, men jag är fortfarande lite starstruck och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva ännu.
Vill ju inte skrämma slag på fina Sylvester.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)