I morgon får jag ett brev jag väntat på så länge.
Allt jag behöver finns där.
Det är en av de sista bevisen på att det faktiskt händer.
När jag om 22 dagar sitter i bilen, så är det det sista beviset.
Bekräftelsen på misstankarna blir om exakt 22 dygn då jag sitter där i mitt nya hem i ett halvt kaos,
och känner det på riktigt.
Just nu undrar jag fortfarande om det är på riktigt.
Ska förresten på i ett av de finaste rummen där.
"Dalarna".
Ska bli så himla fint.
Och på kvällen ska vi mumsa på scones och säga Hej! till varandra.
Är lycklig inombords.
Just nu.
Utombords är jag mest frustrerad och arg.
Lättretlig, irriterad och arg.
Ingen god människa.
Jag menar inget ont.
Jag orkar bara inte.
Är tonåring utåt, vuxen som fan inuti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar