Verkligheten

Vill att verkligheten ska sluta finnas ett tag.
Vill gräva ner mig i en fiktiv värld.
Orkar inte ta tag i livet och allt.
Vill inte acceptera att K är borta från jorden nu.
Tror att han kommer ringa vilken sekund som helst,
vill att han ska göra det.
Snälla, snälla gör det.

Allting i min värld snurrar runt mig och går inte att ta tag i.
Det går inte att planera, sortera, räkna ut och strukturera.
Det går inte att få ihop.
Kommer jag falla ihop igen? 

Är rädd för att krascha in i tegelväggen igen.
Slå själen sönder och samman, när jag ännu inte hunnit laga den helt
sen förra gången.
Klarar jag det här en gång till?

Det nya

Idag satte jag mig i en fullpackad bil.
Körde 27.4 mil nästan nonstop utan större missöden eller problem.
Sen bar jag och kånkade så många väskor att jag knappt kan räkna dem.
Sen var jag tvungen att säga hej då.
Krama om mamma och lillebror, med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Tog den sista väskan över axeln och gick upp till mitt nya rum som är fullt av krusiduller och snirklar.
Satte mig på en stol vid fönstret och lät de där tårarna fria en stund.
Sen kom Mevelyn.
Då blev allt lite bättre.
Vi hade uppackningsparty och dansade samtidigt till Mary Poppins Soundtracket.
Sen åt vi, sen fortsatte vi med ombonandet, sen åt vi smält kladdkaka och skrattade och nu
ska jag försöka sova i ett rum som tydligen ska spöka.
Det känns så overkligt allting.
Har längtat så länge efter det som skulle kännas så bra.

Och trots allt så saknar jag ihjäl mig efter mamma.

Räknar ner

I morgon får jag ett brev jag väntat på så länge.
Allt jag behöver finns där.
Det är en av de sista bevisen på att det faktiskt händer.
När jag om 22 dagar sitter i bilen, så är det det sista beviset.
Bekräftelsen på misstankarna blir om exakt 22 dygn då jag sitter där i mitt nya hem i ett halvt kaos,
och känner det på riktigt.
Just nu undrar jag fortfarande om det är på riktigt.
Ska förresten på i ett av de finaste rummen där.
"Dalarna".
Ska bli så himla fint.
Och på kvällen ska vi mumsa på scones och säga Hej! till varandra.

Är lycklig inombords.
Just nu.

Utombords är jag mest frustrerad och arg.
Lättretlig, irriterad och arg.
Ingen god människa.
Jag menar inget ont.
Jag orkar bara inte.
Är tonåring utåt, vuxen som fan inuti.