Verkligheten

Vill att verkligheten ska sluta finnas ett tag.
Vill gräva ner mig i en fiktiv värld.
Orkar inte ta tag i livet och allt.
Vill inte acceptera att K är borta från jorden nu.
Tror att han kommer ringa vilken sekund som helst,
vill att han ska göra det.
Snälla, snälla gör det.

Allting i min värld snurrar runt mig och går inte att ta tag i.
Det går inte att planera, sortera, räkna ut och strukturera.
Det går inte att få ihop.
Kommer jag falla ihop igen? 

Är rädd för att krascha in i tegelväggen igen.
Slå själen sönder och samman, när jag ännu inte hunnit laga den helt
sen förra gången.
Klarar jag det här en gång till?