Telefonsamtal
Hör inte riktigt vad du säger,
vet inte om det är jag eller telefonen.
Bindningar.
Vi hade en eller två.
Brast båda?
Jag brast,
inuti.
Men visar ingenting.
Är mest oförstående till det.
Var det verkligen så?
Så som jag ville ha det för år sedan.
Och nu,
nu fanns chansen.
Jag kom äntligen till den plats jag ville vara på,
och då försvann du.
"Vill inte binda mig där i den staden"
"Måste försöka skaffa ett liv här"
Fan ta det!
Jag är här nu.
Jag vill ta chansen nu.
Jag kan ta avståndet.
Jag kan ta all längtan.
Jag kan ta att aldrig få se dig.
Någon gång ibland räcker,
om jag nu är såhär.
Såhär som jag inte trodde jag var.
Så som du var?
Är?
Fast inte tillåter.
Ett litet försök?
Bara jag får vara med dig.
Ta chansen när jag väl vågar.
Men jag ska ta bort det.
Känslan, känslorna.
Som vanligt.
Har gjort det förr.
Det blir enklare och enklare för varje gång.
Känn ingenting.
Det gör bara ont.
Någon annan stans än någon annan stans nu
Ikväll har jag praktik.
Sitter någonstans sydöst om Göteborg på en trappa och är en timma i tid.
Men har ju täckning.
Livet bara går och går annars.
Är på något sätt i en annan värld i mitt nya hemma och det känns ganska konstigt, det gör mig förvirrad ibland.
Fast det är ju skönt också.
Men allt är ganska konstigt.
Det blir nog så när allt är nytt på en och samma gång.
Sitter någonstans sydöst om Göteborg på en trappa och är en timma i tid.
Men har ju täckning.
Livet bara går och går annars.
Är på något sätt i en annan värld i mitt nya hemma och det känns ganska konstigt, det gör mig förvirrad ibland.
Fast det är ju skönt också.
Men allt är ganska konstigt.
Det blir nog så när allt är nytt på en och samma gång.
Allting och ingenting
Dagarna går.
Tredje veckan har börjat.
Hittills har vi dansat rysk folkdans,
lekt slemmis,
kört fel med våran lärares bil och ändå kommit rätt,
öppnat upp oss,
blivit arga och frustrerade,
internskämtat till gränser utom kontroll,
firat gröna födelsedagar,
diskuterat alldeles för mycket,
åkt buss en massa,
varit nära varandra som en stor galen familj,
lärt oss en massa och ibland nästan somnat på lektionerna,
lekt massa lekar,
kollat på film,
startat studiecirklar,
bakat tårtor och plockat ut grönt godis på konsum,
shoppat märkliga saker,
sovit för lite och för mycket.
Lite så ser mina dagar ut.
Flummiga och härliga ibland,
och någon gång trötta, regniga och energilösa.
Tiden går fort och långsamt.
Har bott någon annan stans i snart tre veckor!
Är en stor flicka nu....?
Häromdagen spenderade jag för mycket pengar,
men jag köpte gardiner så att jag kan stänga in mig
i min egen värld när jag behöver.
Idag är lite en sådan dag.
Det blir lite som att ha en egen koja.
Mysigt.
Jag spenderar mycket tid med att tappa bort mig på Nordstan också.
Skitjobbbigt ställe det där, inget för mig.
Ska ta och hitta vintagebutikerna och de mysiga kaféerna istället.
Måste dessutom hitta en bra fritidsaktivitet också.
Något utanför skolans grindar som vår lärare sa.
Tills dess är musiken allt.
Har börjat klinka piano, och lär andra laga mat.
Tredje veckan har börjat.
Hittills har vi dansat rysk folkdans,
lekt slemmis,
kört fel med våran lärares bil och ändå kommit rätt,
öppnat upp oss,
blivit arga och frustrerade,
internskämtat till gränser utom kontroll,
firat gröna födelsedagar,
diskuterat alldeles för mycket,
åkt buss en massa,
varit nära varandra som en stor galen familj,
lärt oss en massa och ibland nästan somnat på lektionerna,
lekt massa lekar,
kollat på film,
startat studiecirklar,
bakat tårtor och plockat ut grönt godis på konsum,
shoppat märkliga saker,
sovit för lite och för mycket.
Lite så ser mina dagar ut.
Flummiga och härliga ibland,
och någon gång trötta, regniga och energilösa.
Tiden går fort och långsamt.
Har bott någon annan stans i snart tre veckor!
Är en stor flicka nu....?
Häromdagen spenderade jag för mycket pengar,
men jag köpte gardiner så att jag kan stänga in mig
i min egen värld när jag behöver.
Idag är lite en sådan dag.
Det blir lite som att ha en egen koja.
Mysigt.
Jag spenderar mycket tid med att tappa bort mig på Nordstan också.
Skitjobbbigt ställe det där, inget för mig.
Ska ta och hitta vintagebutikerna och de mysiga kaféerna istället.
Måste dessutom hitta en bra fritidsaktivitet också.
Något utanför skolans grindar som vår lärare sa.
Tills dess är musiken allt.
Har börjat klinka piano, och lär andra laga mat.
Det nya
Idag satte jag mig i en fullpackad bil.
Körde 27.4 mil nästan nonstop utan större missöden eller problem.
Sen bar jag och kånkade så många väskor att jag knappt kan räkna dem.
Sen var jag tvungen att säga hej då.
Krama om mamma och lillebror, med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Tog den sista väskan över axeln och gick upp till mitt nya rum som är fullt av krusiduller och snirklar.
Satte mig på en stol vid fönstret och lät de där tårarna fria en stund.
Sen kom Mevelyn.
Då blev allt lite bättre.
Vi hade uppackningsparty och dansade samtidigt till Mary Poppins Soundtracket.
Sen åt vi, sen fortsatte vi med ombonandet, sen åt vi smält kladdkaka och skrattade och nu
ska jag försöka sova i ett rum som tydligen ska spöka.
Det känns så overkligt allting.
Har längtat så länge efter det som skulle kännas så bra.
Och trots allt så saknar jag ihjäl mig efter mamma.
Körde 27.4 mil nästan nonstop utan större missöden eller problem.
Sen bar jag och kånkade så många väskor att jag knappt kan räkna dem.
Sen var jag tvungen att säga hej då.
Krama om mamma och lillebror, med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Tog den sista väskan över axeln och gick upp till mitt nya rum som är fullt av krusiduller och snirklar.
Satte mig på en stol vid fönstret och lät de där tårarna fria en stund.
Sen kom Mevelyn.
Då blev allt lite bättre.
Vi hade uppackningsparty och dansade samtidigt till Mary Poppins Soundtracket.
Sen åt vi, sen fortsatte vi med ombonandet, sen åt vi smält kladdkaka och skrattade och nu
ska jag försöka sova i ett rum som tydligen ska spöka.
Det känns så overkligt allting.
Har längtat så länge efter det som skulle kännas så bra.
Och trots allt så saknar jag ihjäl mig efter mamma.
På påfarten
I världen utanför regnar det idag.
I min värld är det soligt, med lite små moln. Spänningshuvudvärken och den lilla oron skymmer solen lite grann.
Men idag har jag fått beröm.
Köpt något fint.
En pennkjol och något klarorange.
En svart bred hatt som skyddar mot mycket och andra.
En sojalatte på det.
Känns fint.
Flyr åskan i stan och drar ut i vildmarken igen.
Har spenderat en kvart på en påfart nu.
Bilkö, spännande att se hur polisbilen som har bråttom ska kunna ta sig fram.
Har hunnit skriva en hel del nu.
I min värld är det soligt, med lite små moln. Spänningshuvudvärken och den lilla oron skymmer solen lite grann.
Men idag har jag fått beröm.
Köpt något fint.
En pennkjol och något klarorange.
En svart bred hatt som skyddar mot mycket och andra.
En sojalatte på det.
Känns fint.
Flyr åskan i stan och drar ut i vildmarken igen.
Har spenderat en kvart på en påfart nu.
Bilkö, spännande att se hur polisbilen som har bråttom ska kunna ta sig fram.
Har hunnit skriva en hel del nu.
Räknar ner
I morgon får jag ett brev jag väntat på så länge.
Allt jag behöver finns där.
Det är en av de sista bevisen på att det faktiskt händer.
När jag om 22 dagar sitter i bilen, så är det det sista beviset.
Bekräftelsen på misstankarna blir om exakt 22 dygn då jag sitter där i mitt nya hem i ett halvt kaos,
och känner det på riktigt.
Just nu undrar jag fortfarande om det är på riktigt.
Ska förresten på i ett av de finaste rummen där.
"Dalarna".
Ska bli så himla fint.
Och på kvällen ska vi mumsa på scones och säga Hej! till varandra.
Är lycklig inombords.
Just nu.
Utombords är jag mest frustrerad och arg.
Lättretlig, irriterad och arg.
Ingen god människa.
Jag menar inget ont.
Jag orkar bara inte.
Är tonåring utåt, vuxen som fan inuti.
Allt jag behöver finns där.
Det är en av de sista bevisen på att det faktiskt händer.
När jag om 22 dagar sitter i bilen, så är det det sista beviset.
Bekräftelsen på misstankarna blir om exakt 22 dygn då jag sitter där i mitt nya hem i ett halvt kaos,
och känner det på riktigt.
Just nu undrar jag fortfarande om det är på riktigt.
Ska förresten på i ett av de finaste rummen där.
"Dalarna".
Ska bli så himla fint.
Och på kvällen ska vi mumsa på scones och säga Hej! till varandra.
Är lycklig inombords.
Just nu.
Utombords är jag mest frustrerad och arg.
Lättretlig, irriterad och arg.
Ingen god människa.
Jag menar inget ont.
Jag orkar bara inte.
Är tonåring utåt, vuxen som fan inuti.
Livet bara går
Dagarna går.
Jag känner mig gammal.
Det är jättesuperlängeväldigtmegalängesedan jag tog studenten.
Gör ingenting mest.
Var i Göteborg en stund.
Var lycklig och det pirrade inom mig,
inte bara i karusellerna på Liseberg.
Sen var det jobbigt att åka hem.
Ångesten sa Hej! Jag har saknat dig.
Jag försökte fly undan den igen och tog första klass.
Hemma var okej en stund, och nu är de vanliga problemen tillbaka.
Göteborg, min älskade, vi ses snart igen.
Jag känner mig gammal.
Det är jättesuperlängeväldigtmegalängesedan jag tog studenten.
Gör ingenting mest.
Var i Göteborg en stund.
Var lycklig och det pirrade inom mig,
inte bara i karusellerna på Liseberg.
Sen var det jobbigt att åka hem.
Ångesten sa Hej! Jag har saknat dig.
Jag försökte fly undan den igen och tog första klass.
Hemma var okej en stund, och nu är de vanliga problemen tillbaka.
Göteborg, min älskade, vi ses snart igen.
Jag vet inte vad jag ska känna
Jag har gjort slut med skolan nu.
Har lämnat in allt. Inget att checka av.
Vet inte vart jag ska ta vägen.
Väntar med ångesten på axeln,
de ska höra av sig denna vecka.
Vill dit. Vill flytta. Vill bort.
Blir så otroligt besviken om jag inte får.
Jag blandar dagarna.
Är lycklig och gör ingenting.
Nästa timme gråter jag av rädsla och översvallande känslor.
Dansar till Ark-konseren för att dämpa.
Är lyckligare då, och tänker att jag för stunden är Ola Salo.
Det hjälper liksom lite.
Men ändå,
vad är det jag ska känna?
Har lämnat in allt. Inget att checka av.
Vet inte vart jag ska ta vägen.
Väntar med ångesten på axeln,
de ska höra av sig denna vecka.
Vill dit. Vill flytta. Vill bort.
Blir så otroligt besviken om jag inte får.
Jag blandar dagarna.
Är lycklig och gör ingenting.
Nästa timme gråter jag av rädsla och översvallande känslor.
Dansar till Ark-konseren för att dämpa.
Är lyckligare då, och tänker att jag för stunden är Ola Salo.
Det hjälper liksom lite.
Men ändå,
vad är det jag ska känna?
21.39
Ibland önskar jag att när det verkligen är värst,
att jag hade någon här.
Någon som kan hålla om mig hårt.
Torka tårarna, hålla bort skakningarna.
Säga att det är okej,
du är vacker ändå,
det ordnar sig,
det som var var och är inte nu,
du kan det,
du klarar det,
det finns visste möjligheter,
hopp,
lycka,
en bättre värld.
Det blir bra snart.
Snart så, håll ut lite till, snart är din tid.
Men det gör det inte.
Jag håller ihop mig själv.
Håller om medan jag skakar men har inte styrka nog.
Skrapar upp det som finns kvar av mig på egen hand och pusslar om för att se om det blir bättre.
att jag hade någon här.
Någon som kan hålla om mig hårt.
Torka tårarna, hålla bort skakningarna.
Säga att det är okej,
du är vacker ändå,
det ordnar sig,
det som var var och är inte nu,
du kan det,
du klarar det,
det finns visste möjligheter,
hopp,
lycka,
en bättre värld.
Det blir bra snart.
Snart så, håll ut lite till, snart är din tid.
Men det gör det inte.
Jag håller ihop mig själv.
Håller om medan jag skakar men har inte styrka nog.
Skrapar upp det som finns kvar av mig på egen hand och pusslar om för att se om det blir bättre.
Dagar som tar slut för fort fast man vill det och tvärtom
Allting går så himla snabbt.
Ibland känns det som om studenten är i morgon, men ändå är den så långt borta.
En månad. Allt ska hinnas med, massor. Ibland känns det lite lugnt när man blir av med saker.
Ibland spelar det ingen roll om man lämnar in, det känns ändå som det växer.
Har kommit in i fasen att kunna checka av hela kurser.
Inget mer PA.
Ingen mer matte.
Ingen mer engelska.
Idrotten är borta.
Snart TMS:en och naturkunskapen också.
Till och med svenskan.
Och ändå är det massa kvar.
Vet inte hur jag ska förhålla mig till det.
Vill klona mig själv.
Då skulle jag ju kunna sova samtidigt som jag jobbar på.
Lite mer effektivt också.
Jag känner att ibland vet jag, och ibland vet jag ingenting och tappar fattningen.
Ibland känns det som om studenten är i morgon, men ändå är den så långt borta.
En månad. Allt ska hinnas med, massor. Ibland känns det lite lugnt när man blir av med saker.
Ibland spelar det ingen roll om man lämnar in, det känns ändå som det växer.
Har kommit in i fasen att kunna checka av hela kurser.
Inget mer PA.
Ingen mer matte.
Ingen mer engelska.
Idrotten är borta.
Snart TMS:en och naturkunskapen också.
Till och med svenskan.
Och ändå är det massa kvar.
Vet inte hur jag ska förhålla mig till det.
Vill klona mig själv.
Då skulle jag ju kunna sova samtidigt som jag jobbar på.
Lite mer effektivt också.
Jag känner att ibland vet jag, och ibland vet jag ingenting och tappar fattningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)